Vid en fortbildningsinsats för 190 medarbetare vid 11 kommunala förskolor användes värdeskapande vetenskapande som metod. Personalen bjöds in till fem föreläsningar under år 2018 om verktyg för bättre samarbete, kommunikation, ledarskap och konflikthantering. Vid varje träff gavs 15 minuter för individuell skriftlig reflektion direkt efter föreläsningen. Mellan varje träff fick personalen handlingsorienterade uppdrag att genomföra på arbetsplatsen och därefter reflektera kring. Uppdragen kunde handla om att ge en kollega utvecklande feedback, hjälpa en kollega ut ur sin offermentalitet eller försöka ersätta kollegors besvikelse på andra med tydliga överenskommelser om förändring. Taggar fångade effekter som ”Bra verktyg”, ”Bra samarbete” och ”Motiverat andra”.
Många var ovana vid att reflektera under tystnad, och undrade vilken typ av text de förväntades skriva. Sådan tvekan försvann med tiden. Mot slutet av insatsen förstod deltagarna att de skrev för sin egen personliga utvecklings skull, inte för att svara ”rätt”. De lärde sig att reflektera kring sin egen utveckling på ett sätt de inte hade fått göra tidigare. Taggarna gav uppskattad vägledning i reflekterandet.
I förskolan är många vana vid att arbeta tillsammans i grupp. Här blev det istället mer individfokuserat. Varje deltagare fick fundera över sina egna tankar och handlingar istället för att färgas av dem som vanligtvis hörs mest. Grundidén var att om alla tar ett litet steg framåt i sin egen utveckling kommer vi längre än om några få tar stora steg framåt. Ett starkare fokus på jaget gav ett tydligare individuellt ansvar att gå framåt i sin egen utveckling.
Uppdragen blev ett lyckat inslag i insatsen och befäste den nya kunskapen bland deltagarna. Att få feedback på sina reflektioner från projektledaren gav stärkt självkänsla och mod att prata mer på nästa träff. Insatsen ledde över tid till att fler klev fram och sökte tjänster som enhetsutvecklare, vilket i denna kommun är förskolans motsvarighet till förstelärare. Fler blev tryggare i sitt ledarskap i det vardagliga arbetet med barn och vårdnadshavare. Många stärktes i sin övertygelse om att de kan påverka och kom med fler förslag på förbättringar av verksamheten.
