Designprinciper – starten och slutet i hela resan

Designprinciper är ett begrepp hämtat från designforskning, som är en ny och starkt växande forskningstradition grundad av forskaren och Nobelpristagaren Herbert Simon[1]. Startskottet för designforskning var Simons bok The Sciences of the Artificial (Simon 1969). Bokens huvudargument var att det krävs en annan sorts vetenskap för lärare, ingenjörer, arkitekter, advokater, läkare och andra som skapar artificiella företeelser och situationer i sitt yrke. Alla som agerar för att att ta sig från en befintlig situation till en mer önskvärd situation arbetar i grunden med design[2]. Simon konstaterade att de traditionella vetenskaperna – naturvetenskap och samhällsvetenskap[3] – har som mål att analysera, beskriva och förklara befintliga och naturligt förekommande företeelser (”sciences of the natural”). Detta räcker dock inte när målet är att rekommendera, förskriva, lösa problem eller skapa helt nya företeelser. Därför behövs en annan vetenskaplig bas för sådana skapandeprocesser, och en delvis annorlunda vetenskapsmetodik. Med sitt fokus på nya företeelser och lösningar som fungerar i praktiken, är designforskning filosofiskt grundat i pragmatism[4] och abduktion[5]. I tabell 3 jämförs traditionell forskning med designforskning mer i detalj.

Designforskning ersätter inte traditionell forskning, utan utgör ett komplement som kan stärka forskningens praktiska relevans genom att bättre överbrygga mellan teori och praktik. Sådan överbryggning sker via något som kallas för designprinciper. En designprincip består av fyra delar som hjälper praktiker att designa en specifik lösning för just deras situation.

En välformulerad designprincip kommer ofta i formen[6]: ”I situation A, om du vill åstadkomma B, gör C, eftersom D”. Fyra frågor bör besvaras av en designprincip[7]: 1) Vad göra? 2) I vilken situation? 3) För att nå vilka effekter? 4) Varför fungerar det? Den fjärde frågan är inte alltid möjlig att besvara, särskilt inte i tidiga faser när man ännu inte nått djup förståelse kring varför något fungerar.

Eftersom organisationer är komplexa och integrerade till sin natur, är designprinciper oftast svåra att tillämpa fristående från varandra[8]. De beskrivs och tillämpas därför vanligtvis i grupp, som ett sammanhållen uppsättning designprinciper för ett visst övergripande syfte.

Tabell 3. Skillnader mellan traditionell forskning och designforskning (Tabellen bygger på artikel av Romme 2003).

	Traditionell forskning	Designforskning
Studieobjekt	Naturligt förekommande företeelser	Artificiella företeelser skapade av människan
Mål	Analysera, beskriva och förklara sådant som existerar idag	Kreativt förändra, designa och skapa sådant som ännu inte existerar men som borde finnas
Resultat	Mönster, lagar, samband mellan olika krafter och variabler	Rekommendationer, designprinciper, lösningar, användbar handlingsbar kunskap
Form	”I en situation A, om B händer, så följer ofta C”	”I en situation A, om du vill åstadkomma B, gör C”
Forsknings-ideal	Objektiv, observerande, analytisk, känslokall	Pragmatisk, handlingsbaserad, situationsanpassad, engagerad
Utmaningar	Hur vara praktiskt relevant?	Hur bedriva rigorös forskning?
Metod för experiment	Kontrollerade experiment	Pragmatiska experiment
Hur de båda kan kombineras	Designprinciper utgör en startpunkt för dialog och samarbete mellan traditionell forskning och designforskning. Principerna prövas fram i serier av pragmatiska experiment, och sätts även i relation till befintlig traditionell beskrivande forskning.

Processen att ta fram designprinciper kan börja endera med traditionell forskning eller utifrån praktiken. Över tid vidareutvecklas och testas designprinciperna i olika pragmatiska experiment, och blir till en blandning av perspektiv och idéer från både forskning och praktik. Välutvecklade designprinciper blir en sorts skriftlig, kodifierad och tydliggjord kunskap om handlingar som har visat sig fungera bra rent praktiskt i vissa specifika situationer. En uppsättning designprinciper svarar därmed inte på den mer klassiska forskningsfrågan ”Vad är sant?”, utan snarare på den mer pragmatiska frågan ”Vad fungerar i en viss situation?”[9].

I värdeskapande vetenskapande motsvaras begreppet designprinciper av de handlingsorienterade värdeskapande uppdragen med tillhörande taggar. Varje uppdrag utgör ett svar på vad som ska göras, och taggarna utgör svar på önskade effekter. Flera uppdrag och taggar kan också sammanfogas till ett innehållspaket, se exempel i figur 21. Rent praktiskt är innehållspaketet en begriplig och användbar form för att sprida, diskutera, vidareutveckla och bepröva en uppsättning designprinciper i en bredare krets än bara i den egna skolan.

---

[1] Designforskningens rötter spåras av Dresch m fl (2015) ända tillbaka till Leonardo Da Vincis ingenjörsvetenskap på 1400-talet, men Simons bok betraktas ändå som startskottet.

[2] Detta beskrivs i en välciterad fras av Simon (2019, s.111): ”Everyone designs who devises courses of action aimed at changing existing situations into preferred ones”.

[3] Även om samhällsvetenskap också ofta handlar om artificiellt skapade företeelser, så är samhällsvetenskapliga forskningsmetoder vanligtvis hämtade från naturvetenskapen, vilket är ett problem i sig. Se exempelvis Mirowski (1991).

[4] För en genomgång av pragmatism och designforskning, se Romme (2003).

[5] För en genomgång av abduktion inom designforskning, se Dresch m fl (2015, s.61-62).

[6] Detta beskrivs mer i detalj av Dresch m fl (2015, s.111) samt av Romme och Endenburg (2006, s.288-289).

[7] Stegen beskrivs närmare i en avhandling av van Burg (2010, s.15).

[8] Detta diskuteras av Romme och Endenburg (2006, s.288-289).

[9] En bok av Dresch m fl (2015) beskriver i detalj traditionell och designbaserad forskning.