Effektivare skola och förskola

0
38

Blir skolan verkligen effektivare av en ny vetenskaplig metod? Och hur påverkas arbetsmiljön när lärare förväntas dokumentera sina erfarenheter i vardagen vetenskapligt? Det har framförts kritik från fackligt håll vid uppstarten av några skolutvecklingsprojekt med värdeskapande vetenskapande. Framför allt har fackliga representanter lyft farhågor kring ökad dokumentationsbörda och ökad stress när sådan dokumentation ska ske digitalt, samt kring att skolledare nog inte kommer att klara sin roll som pedagogisk och vetenskaplig ledare.[1] Rimliga farhågor vid den tidpunkt kritiken uttalades, innan vi visste hur det skulle gå.

Stärkt vetenskaplighet är en del av lösningen, inte en del av problemet

Nu ett antal år senare vet vi hur det gick. Det som visade sig var att det inte var vetenskaplig dokumentation utan utvecklingsarbetet i sig som stressade lärarna. Och det arbetet måste ju ändå alltjämt göras, utifrån både lagkrav och yrkesetik. En majoritet av de involverade lärarna tyckte digital dokumentation var enkelt, ofta rentav tidsbesparande. Många lärare uppskattade att få en tät och förtrolig dialog med både skolledare, lärledare och experter, på ett tidseffektivt sätt. Flera skolledare uttryckte att värdeskapande vetenskapande var en metod som gjorde det praktiskt möjligt för dem att äntligen klara av sin lagstadgade roll som pedagogisk och vetenskaplig ledare. Detta har framgått i de olika enkäter och intervjuer som genomförts med representanter för olika yrkesroller på de skolor runt om i Sverige som arbetat en tid med värdeskapande vetenskapande.[2]

Effektivare kompetensutveckling, skolutveckling, analys och systematiskt kvalitetsarbete

Det mesta talar därmed för att värdeskapande vetenskapande kan effektivisera skolan. Inte själva det rutinmässiga arbetet med undervisning, utan skolans utveckling och kvalitetsuppföljning samt lärares personliga utveckling i yrkesrollen. Kompetensutveckling blir effektivare. Skolutveckling får högre effekt och kan bedrivas med mindre tidsåtgång. Tid kan sparas i det systematiska kvalitetsarbetet när färre ”hittepå”-rapporter behöver skrivas. I stället kan analyser utgå från ”på riktigt”-data. Lagkrav kring vetenskaplig skola kan efterlevas på tidseffektivare och enklare sätt än tidigare. Kollegialt lärande kan bli mer insiktsfullt och mindre tidskrävande när en del av det tidigare muntliga och mötesintensiva arbetet övergår i skriftlig och individuell form. Analysarbetet blir enklare, mer kraftfullt och mer tidseffektivt. Ansvaret för analys flyttas nedåt i styrkedjan där det kan göra störst nytta. Tiden kortas från beslutad insats till analys och resulterande beslut om hur man går vidare, från ett år eller mer till månader. Beroendet av dyra experter, konsulter och forskare minskar när den egna personalen kan ta större ansvar i att inleda, leda och analysera utvecklingsarbetet vetenskapligt.


[1] Se Carlsson och Hermansson (2018) samt två efterföljande repliker.

[2] Effekter är sammanfattade i Lackéus, Sävetun och Westlund (2020).

LÄMNA ETT SVAR

Please enter your comment!
Please enter your name here