Recension av Skolverkets nya kunskapsöversikt kring vetenskaplig skola

0
522

Tidigare i höstas kom Skolverket med en ny kunskapsöversikt på hela 177 sidor kring vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Den går att ladda ner här. Detta är första gången på många år som vi får en så detaljerad bild av skolmyndigheternas syn på dessa luddiga begrepp. Om bilden nu klarnar kring vad myndigheterna menar med begreppen och hur skolor förväntas agera, så är det verkligen ett stort bidrag för alla som arbetar i skolan.

Mina förväntningar var därför såklart på topp. Efter att tidigare i höstas ha snabbläst översikten, så har jag nu istället tagit mig en riktigt detaljerad och begrundande titt. Jag tänkte här sammanfatta mina tankar och intryck. Lite som en recension, kanske man kan säga. Min högst subjektiva bild då såklart.

En översikt som andas hög ambition

Först och främst är det ett riktigt ambitiöst arbete som lagts fram av Skolverket. Både sidantal och innehållsförteckning skvallrar om att här är planen att gå till botten med frågan om vad medarbetare i skolan ska göra när de får den där uppnosiga frågan ”Hur vet du det?” kring något arbetssätt de hävdar är bra. Översikten handlar både om vad-, hur- och varför-frågor. I del ett av två definieras nyckelbegreppen vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet noggrant, om än sedvanligt myndighets-luddigt. Sedan beskrivs två relaterade begrepp ingående – lärares forskningslitteracitet (lärares förmåga att umgås med och förstå sig på forskning) och lärares kollegiala lärande (lärare som själva genererar beprövad erfarenhet).

I andra delen går Skolverket in på djupet av den så svåra frågan ”Hur gör vi?”, rent praktiskt alltså. Här lyfts frågor som att skapa förutsättningar, avsätta tid, arbeta med uppföljning och sprida sina nyvunna kunskaper. Men även om det är konkret nog, så går Skolverket i slutet av översikten in på ännu mer konkreta frågor. Detaljerade beskrivningar och exempel ges av hur nya pedagogiska idéer kan tas fram, prövas, dokumenteras, analyseras och sedan spridas via både samverkan med lärosäten och via olika digitala plattformar. Intrycket är lovande och ambitiöst. Ska Skolverket nu äntligen räta ut några av alla de frågetecken som omgärdar ämnet?

Några förmodade höjdpunkter för skolan

Översikten innehåller många vällovliga försök att sammanfatta komplexa frågor på ett översiktligt vis. Det är såklart varje enskild läsare som ytterst bör avgöra vad som är mest intressant och givande. Men jag ska här ändå försöka mig på att peka ut några partier text som jag tyckte var särskilt väl sammanfattade. Partier där ambitionen att skapa översikt verkar ha lyckats.

Skollagen och myndigheternas tajta teamwork

Först ut är genomgången av vår skollag på sida 19. Det är uppfriskande att se en skolmyndighet diskutera och resonera kring en skollag som ju ger absolut noll ledtrådar kring skola på vetenskaplig grund, och vända det till något i grunden positivt – att det ger möjlighet att finna olika vägar framåt. Vi får insikt i hur fyra olika myndigheter ser sig närmast som ett sammansvetsat team i arbetet med lagstiftningen från 2011. Även om det är Skolverket som står för pennan här, förstår man som läsare att i bakgrunden står tre andra myndigheter i skuggorna och välmenande sufflerar skribenten. Gissar jag.

Vännerna heter Skolinspektionen, Skolforskningsinstitutet och Specialpedagogiska skolmyndigheten. För den som undrar hur deras teamwork och arbetsfördelning ser ut, ges även på slutet en liten genomgång över hur de valt att fördela arbetet sinsemellan (sid 174-175). Det är ett sammansvetsat gäng, förstår man av texten. Aldrig lämnas en glipa eller yttras ens en antydan om att någon av myndigheterna skulle ha haft några som helst problem med vetenskaplig skola. Tvärt om lyfts närmast ogenerat fram hur väl de fyra kollegorna har bidragit i arbetet på olika sätt. Trots den kanske lite väl självsäkra stilen är det ändå för oss läsare rätt rafflande att få lite inblick i hur ”Big Four” arbetar här.

Forskning som både stödjer och stör lärarna

Ett perspektiv som återkommer flera gånger i översikten är att lärares praktiska kunskaper och erfarenheter inte bara behöver stödjas, utan även behöver störas, av forskning. Lärare behöver utsättas för sådan forskning som kan ”ifrågasätta och problematisera den undervisning och utbildning som bedrivs.” (sid 57). Så att lärare och rektorer ”vågar ompröva och utmana sina arbetssätt, val av metoder och hur undervisningen är organiserad” (sid 30). Det är uppfriskande att Skolverket vågar sätta ner foten här och prata om elefanten i rummet – att en del lärare nog behöver ruskas om i sina gamla vanor och invanda stigar som de vandrat fram på i decennier. Kanske är detta en av de viktigaste effekterna skolor kan uppnå med arbete på vetenskaplig grund?

Svaret på varje fråga kring vetenskaplighet är ”bygg strukturer”

Ingen som läser Skolverkets översikt kan missa vikten av att bygga strukturer. Ordet förekommer 49 gånger, och är därmed ett av de vanligaste. Lärare behöver strukturera sina samtal, samarbeten, sammanhang och arenor. Skolledare behöver vara uthålliga och långsiktiga i att skapa strukturer som stöttar, pekar ut ansvar, roller och mandat, skapar delaktighet och säkerställer tid. Budskapet är kristallklart. Vad du än gör i skolan kring vetenskaplighet, se till att det byggs strukturer. Hur de ska se ut mer i praktiken verkar spela mindre roll. För är det något som är otydligt i översikten så är det hur strukturerna ska se ut rent praktiskt. Utifrån innehållsförteckningen kan man tro att läsaren ska få rejält med konkreta tips och exempel. Men låt mig då ge ett exempel på motsatsen.

Det mest utförliga exemplet på fungerande struktur ges på sida 106-107. Där berättas om en skola i Västsverige som föll väl ut i Skolinspektionens granskning 2019 av vetenskaplig skola. Av de fem skolor som fick godkänt av Skolinspektionen 2019 ligger bara två av dem i Västsverige. Den ena jobbar vi på Chalmers med i vår forskning, den andra ligger i en närliggande kommun. Trots denna kännedom kan jag av exempeltexten i Skolverkets översikt inte avgöra om det är den skola vi jobbar med, eller grannskolan, som är beskriven. Så luddigt framskrivet är exemplet. Bege er för all del till sida 106 och avgör själva. Men luddet till trots, strukturer är ett ord att lägga på minnet i allt som rör vetenskaplig skola.

Massor av modeller för hur-frågan

Ett av de mest givande avsnitten i Skolverkets översikt finner vi mot slutet, i det femte och avslutande kapitlet. Det inleds med den lovande frågan: ”Hur kan man då göra för att arbeta för det här i praktiken?”. Är du redan relativt väl insatt i frågor kring vetenskaplig skola rekommenderar jag att du hoppar över mycket av det inledande luddet i de första fyra kapitlena, och istället går rakt till kapitel 5 och börjar din läsning där. Här återfinns bland annat en riktigt bra sammanfattning av sex olika modeller för arbete med kollegialt lärande – grupphandledning, lärande samtal, forskningscirklar, Professional Learning Communities, Lesson/learning study och aktionsforskning. Oavsett vad man kan tycka om dessa primärt prat-i-kvadrat-präglade modeller, så har Skolverket gjort en föredömlig sammanfattning av dem. Om det nu är mer prat lärare emellan skolan behöver, så har Skolverket absolut svaret på hur det ska gå till.

Men kapitel fem bjuder inte bara på modeller för pedagogiskt prat. Jag gillar verkligen många av rubrikerna som sedan följer. Konkreta tips ges på hur skolor kan arbeta med systematik, dokumentation, analys, spridning och samverkan med lärosäten. Allihop centrala pusselbitar i det så viktiga byggandet av strukturer. Sen hade jag såklart velat se ännu mer konkreta tips och processmodeller. Men det får man ju ge Skolverket att det är kanske inte riktigt deras roll. Jag tycker de här har sträckt sig långt bortom den traditionella ”inte-sticka-ut-näsan”-strategin som ju så länge präglat Skolverket.

Om man fick drömma…

Så här långt har jag försökt ägna mig åt en stunds uppskattande undersökning i relation till Skolverkets kunskapsöversikt. Och det finns ju en hel del att uppskatta här. Texten ovan rymmer inte hela min lista av saker jag uppskattar med rapporten. Men jag måste ju bara få avsluta med några funderingar av det mer gnälliga slaget.

Var är Polanyi, Bacon, Popper och Kuhn?

Tänk om Skolverket hade förlitat sig på några fler av alla de vansinnigt spännande vetenskapsfilosofer som fyller både detta, förra och de föregående århundradenas litteraturkanon. Utöver att förlita sig främst på svenska pedagogikforskare och statliga utredningar (se t.ex sid 26), hade jag velat se en kunskapsöversikt som också tog spjärn emot några av världshistoriens internationellt mest lysande vetenskapsfilosofer som Polanyi, Burbules, Bhaskar, Danermark, Simon, Bacon, Popper, Kuhn, med många fler. Ingenstans nämns heller de allra mest basala orden för varje vetenskapsfilosof – epistemologi och ontologi.

Då kan man ju inte heller vara förvånad över att översikten inte kastar särskilt mycket nytt ljus över frågan om vetenskap och beprövad erfarenhet i skolan. Främst är det dessvärre ännu en lampa som lyser upp samma gamla ludd. Min något deppiga slutsats är därför denna: be inte en byråkrat att göra en filosofs jobb. Alternativt: be byråkraten ta sin egen medicin och delta i en kollegialt lärande-forskningscirkel med fokus på vetenskapsfilosofi/teori. För ska skolmyndigheterna någonsin kunna ge skolor vägledning i vetenskapandet, ja då behövs nog mer vetenskapsfilosofi.

Hur vore det med lite kritisk realism, designforskning, mixad metod, skriftligt digitalt kollegialt lärande?

Jag vet inte om jag ska bli glad eller frustrerad över det faktum att många av de perspektiv vi funnit avgörande i vår egen forskning kring vetenskapande i skolan helt lyser med sin frånvaro. Skolverkets översikt nämner inte alls hur kritisk realism och designforskning kan överbrygga mellan motstridiga vetenskapsfilosofiska positioner. Inte heller mixad metod och mixad data nämns någonstans, trots att det är ett av de metodgrepp som kanske kan stärka skolans analyskapacitet allra mest.

Jag blir också fundersam över hur det kan komma sig att Skolverket anser att det är ännu mer löst prat lärare ska ägna sig åt för att vi ska få en mer vetenskaplig skola. Tots att det många gånger har konstaterats att kollegialt lärande i nuvarande tappning är för mycket prat och på tok för lite analys och handling, t ex av en av Skolverks-författarna själv (se Lena M Olssons bok i ämnet här). Har Skolverket månne ett nytt ramavtal i bakfickan på rasande billiga transkriberingskonsulter? Eller hur ska lärare annars kunna utföra rigorös vetenskaplig analys av allt muntligt prat Skolverket rekommenderar att de ska ägna sig åt i kollegiala samtal och dokumentera med sina filmkameror (se sid 121 och 130). Jag kan tycka att potentialen i skriftligt och/eller handlingsbaserat kollegialt lärande borde ha lyfts fram och exemplifierats mycket tydligare.

Man hade också kunnat drömma om en översikt som inte präglades av Skolverkets sedvanliga antikommersialism. Skolverkets syn är åtminstone tydlig – kommersiella aktörer kan endast leverera enkla lösningar och färdiga koncept (sid 26, 119 och 138). Där och då dömdes 70% av Sveriges arbetsföra befolkning ut, på ett bräde. Rätt synd kan jag tycka, i en tid då den internationella dialogen kring hur vi bygger ett bättre samhälle handlar mycket om hur olika samhällssektorer samarbetar tillsammans (se t ex EU-rapport om innovation i offentlig sektor här). Vi upplever också ett år då jordens befolkning precis håller på att räddas av just privat sektors rekordsnabba framtagande av vaccin mot Corona. År 2021 kommer det nog inte vara någon som är sur på att att ett enkelt vaccin levereras som ett färdigt koncept, oavsett frysens temperatur.

Hur kan jag då bli glad över detta? Jo, för då var det ju någon mening med att vi på Chalmers och Me Analytics AB (ett privat företag som bara klarar av att leverera enkla konceptlösningar) skrev en bok om den vetenskapande läraren, och som sammanfattar våra erfarenheter av nio års arbete med lärares vetenskapliga lärande, läs mer om boken här. Arbetet bakom boken är också ett levande exempel på att det är feltänkt att diskvalificera privat sektor från arbetet med vetenskaplig skola. En av de blott fem skolor som fick godkänt i Skolinspektionens tematiska granskning 2019 fick det bland annat genom att använda sig av ett enkelt digitalt koncept för skriftligt och handlingsbaserat kollegialt lärande, levererat av ett privat företag (se här och här). Ett faktum Skolinspektionen nämnde och uppskattade mycket i sin granskningsrapport från den enskilda skolan. Här behöver nog Skolverket tänka om. Att förminska och osynliggöra privat sektors potentiella bidrag på området innebär tyvärr att Skolverket kastar ut barnet med badvattnet.

Fortsatt bogsering / revidering behövs

Oj vad kritisk och gnällig han är, tänker ni kanske nu. Och ja, det får man ju säga att jag är. Men jag tycker faktiskt inte att Skolverket med denna forskningsöversikt löser så många av de problem Jahnke lyfte upp nyligen (läs här) kring hur Skolverket verkar ha gått på grund i arbetet med vetenskaplig grund. Bogseringsarbetet behöver fortsätta. De flesta frågetecknen är inte uträtade, möjligen har kroken fått en något rakare krökningsvinkel. Ambitionen saknas definitivt inte från Skolverkets sida, men resultatet kan man ändå inte vara helt nöjd med denna gång. Jag säger som de snobbiga ”peer reviewers” jag själv så ofta möter i akademien, och svär över – ”We invite you to revise and resubmit your work”. Så Skolverket, detta var ett bra och engagerat försök, men fortsätt gärna ert idoga och viktiga arbete, gör fler försök och skicka ut dem igen, så lovar denna snorkiga forskarsnobb att göra en ny recension.

LÄMNA ETT SVAR

Please enter your comment!
Please enter your name here