Värdeskapande vetenskapande – lärare och elever som lär kliniskt genom att hjälpa andra

0
2356

Bättre skola genom vetenskapliga arbetssätt är en idé som vinner mark i samhället. Sedan 2011 är det dessutom ett krav enligt skollagen. En förhoppning är att utbildning genom vetenskapande ska stärkas lika kraftfullt som vi sett ske inom andra samhällssektorer såsom medicin, teknik och ekonomi. Skolors vetenskapliga arbete är tänkt att ge oss nya rön, bättre evidens och bredare spridning av det som ”fungerar”.

Skolans forskningsmetodiska våndor

Skolan har dock haft svårt att anta ett vetenskapligt förhållningssätt[1]. Detta trots att vetenskap handlar om att lära sig nya saker, och att lärande är skolans paradgren. Vad kan detta bero på? I denna text kommer jag utforska idén att skolans problem med vetenskapande är en metodfråga. Det verkar som att skolan hittills har saknat forskningsmetoder som passar skolans unika förutsättningar. De klassiska vetenskapliga metoderna fungerar inte särskilt bra för lärare som arbetar i skolan.

Ett exempel är observationsstudier. Det är svårt att föreställa sig en stressad lärare sitta still veckovis som en fluga på väggen och tyst betrakta eller videofilma allt som sker i olika kollegors klassrum. Det är ännu svårare att föreställa sig samma stressade lärare ägna månader åt att titta igenom materialet och sedan skriva en balanserad forskningsartikel om hur mänsklighetens kunskapsbas nu har utvidgats. Ändå verkar detta vara vad olika myndigheter och forskare förväntar sig av lärare. Här finns en orealistisk förväntan att människor ska klara av att ha två helt olika jobb samtidigt – lärare och forskare.

Några problem med intervjuer och enkäter

Förutom observationer så har även intervjuer och enkäter använts flitigt i skolans vetenskapande. Intervjuer handlar om att ställa frågor som inte är ledande, och att sedan analysera svaren på olika sätt. Efter varje genomförd intervju bör man transkribrera intervjumaterialet, vilket innebär att skriva ner vad som sagts. Men varje intervjutimme tar fyra till fem timmar att transkribrera, och måste sedan analyseras enligt konstens alla regler[2]. Det är svårt att föreställa sig lärare som hinner lägga en hel skoldag på att genomföra en enda intervju, och ännu svårare att föreställa sig lärare som genomför de 20-40 intervjuer som en vetenskaplig artikel ofta förväntas bygga på.

I stället har enkäter kommit att bli den absolut vanligaste vetenskapliga metoden i skolan. Det går ofta snabbt och enkelt att få människor att kryssa sig igenom en enkät. Skolans vetenskapande bygger idag nästan uteslutande på medarbetarenkäter, elevenkäter och föräldraenkäter. Men det finns ett utbrett missnöje med enkäter i skolan idag. Vad säger egentligen alla dessa kryss om skolans nuläge och framtida riktning? Enkäten är en trubbig metod som inte säger särskilt mycket om när eller varför saker och ting fungerar eller ej[3]. Det är också också både svårt och dyrt att göra en väl fungerande enkät.

Utmaningarna med etablerade vetenskapliga metoder gör att skolor sällan lyckas arbeta vetenskapligt på riktigt. Tiden saknas, analysen blir bristfällig och de positiva effekterna på verksamheten uteblir.

Värdeskapande vetenskapande som klinisk forskning

Det verkar behövas en vetenskaplig metod som passar skolan bättre. En metod som ligger närmare lärarrollen än den klassiska distanserade forskarens metod att på avstånd betrakta olika skeenden utan att lyfta ett finger för att delta eller hjälpa till. Vi tror oss ha funnit just en sådan metod. Under åtta års tid har ett 30-tal olika skolhuvudmän runt om i Sverige deltagit i arbetet med att mejsla ut en ny väg mot vetenskaplig skola på riktigt. Vi kallar det för värdeskapande vetenskapande, eftersom det hela bygger på att man lär sig genom att försöka skapa något av värde för andra. Sådant lärande kallas i medicinska sammanhang för klinisk forskning. Läkares vetenskapliga lärande genom klinisk forskning har i över hundra år lett till stora framsteg för mänskligheten. Läkare lär sig om vad som fungerar genom att försöka hjälpa sina patienter på olika sätt utifrån olika mer eller mindre välgrundade hypoteser, och dokumenterar sedan noggrant hur det går för patienterna.

För lärare som varje dag hjälper elever att utvecklas så kan en sådan vetenskaplig metod vara en välkommen och mer realistisk väg mot ökad vetenskaplighet. Den tid lärare redan lägger på att hjälpa sina elever blir därigenom en central del i vetenskapandet. Något förenklat så är allt man behöver lägga till en väl beskriven hypotes innan och en strukturerad dokumentation av utfallet efteråt. Det är också välkänt sedan tidigare att en hjälpande relation med en annan människa öppnar upp för unika möjligheter till fördjupade insikter[4]. Människor som får hjälp blir mer vänligt inställda till sina hjälpare, och anstränger sig då gärna för att återgälda tjänsten genom att bjuda på sina innersta tankar. Denna goda vilja kan användas för vetenskapliga syften. Tillsammans kan hjälpare och hjälpta pröva olika hypoteser om vilka nya idéer som kan hjälpa bättre. Värdeskapande vetenskapande skulle därmed kunna passa skolan bättre än observationer, intervjuer och enkäter.

Grundprincipen är “Learning-by-creating-value-for-others”

Värdeskapande vetenskapande bygger på handlingsbaserat lärande, eller ”learning-by-doing” som det ofta kallas. Vi lär oss mer om vad som fungerar och varför genom att planera och sedan utföra konkreta handlingar där vi försöker skapa värde för andra. Varje handling utgår från en hypotes om något som kan göra skillnad för någon annan. Vi är många som prövar handlingen tillsammans, men var och en för sig i sitt klassrum med sina elever, eller i mindre grupper.

Efteråt dokumenterar alla utfallet, var och en för sig. Detta sker genom individuell reflektion och genom en enkel kvantifiering noga knuten till den handling vi försökt oss på. Alla reflektioner och kvantifieringar samlas sedan ihop och sammanställs på ett överskådligt vis av en forskningsledare på skolan, exempelvis en förstelärare. Slutligen diskuteras utfallet gemensamt och insikterna används för att utveckla hypotesen, som sedan används ännu en gång i en ny omgång. Så fortsätter arbetet om och om igen.

Vetenskapandet upphör egentligen aldrig, det är ständigt pågående. Då får vi en forskarkultur där alla på skolan är med och agerar praktiskt på riktigt, vilket är nödvändigt för att få positiva effekter ända ut i klassrummet bland elever. Detta kan jämföras med när goda idéer stannar kvar på idéstadiet, och sedan glöms av.

Finkorning blandning av teori och praktik krävs

Vad som krävs för att vetenskapandet ska ge resultat är att vi hela tiden blandar teori och praktik. Eller mer specifikt, att blanda lärande (teori) med värdeskapande (praktik). Detta gäller för både lärare, elever och för övriga på skolan. Blandningen behöver ske på ett finkornigt sätt över tid, helst varje dag eller vecka, absolut oftare än varje månad eller år. För annars ”klumpar” det sig så att teori blir separerat från praktik. Med finkorning blandning får vi exempelvis skolforskning integrerat med lärares och elevers skolvardag, och även många andra vitt skilda perspektiv som kombineras, vilket skapar magi. Denna magi har vi sett hos många av de skolhuvudmän som varit med och byggt upp värdeskapande vetenskapande som forskningsmetodik.

Magin kommer när lärande och värdeskapande blandas

Grundprincipen är att vi får magi varje gång lärande och värdeskapande blandas finkornigt i vardagen. Denna principen har visat sig fungera på alla människor. Det innebär att även elevers lärande blir mer magiskt med värdeskapande lärande. Det har vi sett kraftfulla exempel på i vår egen kliniska forskning, läs mer om detta på sajten www.vardeskapande.se.

Referenser

Corbin, J., & Strauss, A. (1990). Basics of qualitative research: Grounded theory procedures and techniques. Newbury Park, CA: Sage Publications.

Kelley, K., Clark, B., Brown, V., & Sitzia, J. (2003). Good practice in the conduct and reporting of survey research. International Journal for Quality in Health Care, 15(3), 261-266.

Phellas, C. N., Bloch, A., & Seale, C. (2011). Structured methods: interviews, questionnaires and observation. In C. Seale (Ed.), Researching Society and Culture UK: Sage Publishing. pp. 181-205.

Schein, E. H. (1993). Legitimating clinical research in the study of organizational culture. Journal of counseling & development, 71(6), 703-708.


[1] Se t ex Skolinspektionens gransning från 2019.

[2] Se t ex Corbin och Strauss (1990).

[3] Se Kelley m fl (2003) samt Phellas m fl (2011).

[4] Läs mer i Schein (1993).

LÄMNA ETT SVAR

Please enter your comment!
Please enter your name here