Ökad kvalitet i skola och förskola

0
1510

Alla lärare använder sig förmodligen av metoden trial-and-error i sin undervisning, vilket innebär att pröva något praktiskt och försöka lära sig av hur det gick. Sedan gör läraren mer av det som fungerat bra. Det är så vi människor gör i allmänhet för att försöka komma fram till ett tillräckligt bra sätt att hantera vår vardag.

Men att varje lärare enskilt ägnar sig åt praktisk trial-and-error är en primitiv, dyr och ineffektiv metod.[1] Det som gör sökandet efter allt bättre arbetssätt effektivt är om det sker systematiskt, metodiskt, reflekterande, teoribaserat, experimentellt och kollektivt. Det vill säga om det sker på ett vetenskapligt sätt, eller, som Dewey uttryckte det, om det sker genom ”intelligent” utforskning.[2] Det kan fortfarande sägas handla om trial-and-error, men på ett intelligentare och effektivare sätt än via ensamarbetande lärare.

Denna typ av sofistikerat utforskande är dock ingen quick fix. Det tar tid att arbeta vetenskapligt. Men över tid brukar det leda till bättre kvalitet.  Många olika samhällssektorer har som bekant lyfts genom vetenskapande. När fler pedagogiska och didaktiska idéer prövas av fler lärare på en skola, på mer systematiska sätt, bör det på sikt leda till att fler lärare hittar fram till fler nya arbetssätt som hjälper dem bättre i vardagen. Särskilt jämfört med om de nöjde sig med att år ut och in arbeta vidare med de arbetssätt som fungerat helt okej.

Ännu är det dock för tidigt att på bred front utlova bättre kvalitet i skolan via värdeskapande vetenskapande. Vad vi kan göra är att lyssna på de fåtal lärare och skolledare som har hunnit arbeta en längre tid med värdeskapande vetenskapande. Så här säger några av dessa skolledare:

Vi har mycket tryggare kapprum, vi har blivit av med mängder av konflikter, vi har fått effektivare skolstart.

“Fler elever känner sig delaktiga och fler elevers röster hörs i undervisningen, elevers aktivitet har ökat.

Skillnaden för eleverna syns alltså tydligt enligt några skolledare. Dock är det än så länge relativt ovanligt med konkreta exempel av detta slag på hur en skola har uppnått bättre kvalitet på bred front i sin verksamhet. Just för att det tar åratal att gå från uppstart av vetenskapandet till att kunna se en märkbart högre kvalitet på bred front i verksamheten. Metoden är alltför ny för att vi ska ha hunnit samla på oss många sådana exempel. Ökad kvalitet i skolan får i stället betraktas som en långsiktig effekt och ett viktigt framtida område för fortsatt metodforskning kring värdeskapande vetenskapande.


[1] Detta konstaterade redan John Dewey (1916, s. 151) och Kurt Lewin (1951, s. 169) för runt 70–100 år sedan, och förmodligen många andra före och efter dem.

[2] Se Dewey (1938, s. 86).

LÄMNA ETT SVAR

Please enter your comment!
Please enter your name here