Vi har sett hos några av de skolor som ingår i vår forskning att det blir lättare att uppnå en mer vetenskaplig skola med metodiken värdeskapande vetenskapande. Skolverkets luddiga formuleringar kring vetenskapande uppfylls enkelt och konkret när den nya vetenskapliga metoden tillämpas, vilket också bekräftats av Skolinspektionens genomförda granskningar.
Låt oss titta lite närmare på skollagen kring vetenskaplighet. Att uttrycka sig kort och koncist är ju en dygd. Författarna av skollagen kan detta. När det kommer till utbildningens utformning ges en enda kort mening kring skolans vetenskapande (SFS 2010:800, 1 kap. 5 §):
“Utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet.”
Vad som egentligen avses och hur detta ska gå till i praktiken är det få som vet. Några ledtrådar har dock givits av skolmyndigheterna. Skolverket (Minten, 2017, s. 10) skriver om vikten av ett ”systematiskt utforskande” samt att erfarenhet måste vara ”prövad, dokumenterad och genererad under en längre tidsperiod och av många”. Två ofta citerade fraser som inte ger forskningsledare i skolan mycket vägledning i det praktiska arbetet. Skolinspektionen lutar sig i sin tur mot Skolverkets tolkningar.[1]
I boken “Den vetenskapande läraren” återfinns en längre genomgång av hur Skolinspektionen under 2019 granskade skolhuvudmäns arbete med vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Vi ska inte här gå in på den detaljnivån. Men sammantaget kan här sägas att alla skolhuvudmän som har en ambition om att följa skollagens femte paragraf i kapitel 1 nu har fått en ny lösning att tillgå i form av värdeskapande vetenskapande – en lösning som prövats praktiskt av många huvudmän och även i flera skolinspektioner, och som då visat sig kunna uppfylla skolmyndigheters högt men luddigt ställda krav på vetenskaplig skola.
[1] Se Skolinspektionen (2019b).
