Flera olika yrkesroller förändras när metoden värdeskapande vetenskapande tillämpas. Vissa yrkesroller förändras mer än andra, främst då lärledare och experter. Med expert menas här både högskoleforskare och andra auktoriteter. Andra yrkesroller förändras lite mindre, såsom skolledarens. Den yrkesroll som kanske förändras minst, i alla fall på kort sikt, är lärarens. Och det är nog tur det. Stora förändringar för många människor är alltid svårt att hantera rent praktiskt. Kanske är det just den marginella förändringen för lärare som gör att värdeskapande vetenskapande fungerar så väl i praktiken.
För läraren är, i bästa fall, det enda som ändras den ordning i tiden som saker görs. Utvecklingsarbetet blir mer finkornigt blandat med vardagligt rutinarbete. I stället för att läraren är med på kanske två heldagars intensivt utvecklingsarbete varannan månad och sedan återgår till de vanliga rutinerna, fördelas utvecklingsarbetet ut över tid. Små utvecklande handlingar följda av korta reflektioner blir ett nytt inslag i vardagen. Idén om lärare som reflekterande praktiker blir mer konkret och likvärdig när alla är med och reflekterar skriftligt. En ytterligare förändring kan vara den högre känsla av meningsfullhet i yrkesrollen som följer av en mer balanserad vardag. När vardagsrutiner präglas av en smula mer lärande och personlig utveckling, utan att det blir tidsmässigt ohållbart, så kan det nog kännas rätt bra för många lärare.
För skolledaren innebär värdeskapande vetenskapande några avgörande förändringar. Till exempel blir det enklare att arbeta med pedagogiskt ledarskap när det går att bli medresenär eller promenadsällskap till personalen i deras utvecklingsarbete, utan att det tar särskilt mycket tid. Att enkelt och förtroligt kunna följa med personalen över tid på nära håll ger många positiva relationsbyggande effekter. Detta leder till en mer meningsfull yrkesvardag även för skolledare och till bättre beslutsunderlag i många av de olika frågor skolledare har att hantera.
För lärledaren innebär värdeskapande vetenskapande en ny situation. Ett tidigare vagt, svårdefinierat och ibland omöjligt uppdrag har i och med värdeskapande vetenskapande blivit enklare, mer överblickbart, mer intressant och mer kraftfullt. Lärledare kan nu göra skillnad för skolan på en ny nivå. När en lärledare på ett koordinerat vis sätter 29 teoretiskt förankrade delar i rörelse samtidigt, öppnar det upp för en möjlighet att åstadkomma något fantastiskt. Nämligen en skola som arbetar vetenskapligt, alla tillsammans, uthålligt, pragmatiskt och tidseffektivt, i syfte att uppnå förbättrad klassrumspraktik så att mesta möjliga värde skapas för eleverna. Och det är lärledaren som får det att hända i praktiken.
För experten innebär värdeskapande vetenskapande nya möjligheter att kunna involvera lärare i arbetet med att bygga vidare på och bepröva sin expertis. Men kraven på experten ökar också. Det duger inte längre att säga och rekommendera sådant som kanske låter bra vid första anblick. När varje rekommendation kan prövas systematiskt av många lärare, och när effekter dokumenteras skriftligt och vetenskapligt, blir det ibland smärtsamt tydligt för varje expert hur bra man har lyckats.
